Personalrum förskola

Vi föräldrar har blivit alltmer oroade över hur våra barn verkligen har det i den miljö de stannar i så mycket av sin tid.

Genom att förskolan och grundskolan anlitar poolare får de tillgång till personal som är införstådd med kommunens värdegrund.

Förskolechefer har i undersökningar uppgett att de inte kan följa LPF-98-läroplanen för förskolor med dagens stora grupper. Anställda har en mycket stressig situation, vilket resulterar i långvarig sjukskrivning och flykt från yrket. Barn är sjuka, och även riktigt små barn visar stresssymtom som buksmärta, huvudvärk och tinnitus. Idag överstiger antalet barn ofta antalet barn per syskonavdelning för barn mellan åren.

Både föräldrar och personal kan visa att barn påverkas negativt av stora bullriga grupper. Detta är också den nivå där studier kan visa att barnövervakning blir mätbart sämre, barn blir sorgligare och mer aggressiva. Barngrupper på mer än 18 barn rekommenderas inte, eftersom verksamheten då blir mer auktoritär och förlorar i att centrera barn. Mer auktoritär pedagogik kan leda till att barn blir mer beroende och uppgiftsorienterade och att de inte samarbetar eller leker med varandra.

Uppföljning vid 15 års ålder visade att barn som slutförde sådana förskoleprogram hade en sämre skola och en högre förekomst av socialt beteende än barn som utsattes för förskoleprogram utsatta för barn. Ett mer barnvänligt företag leder vanligtvis till att barn leker mer med varandra, arbetar mer självständigt och samtidigt hjälper andra barn mer. Stora grupper innebär att det blir mindre vuxentid för varje barn, höga ljudnivåer och därmed försämrar förmågan att fullfölja den pedagogiska uppgift som åläggs förskolan i Förskoleplanen.

Vissa barn är mer beroende än andra av den övergripande kvaliteten på barnomsorgen. Detta är tillämpligt. Skolverket har släppt en sammanställning av forskningsläget kring sambandet mellan strukturella faktorer och utbildningens kvalitet i förskolan och grundskolans första år. Rapporten säger att den optimala kvaliteten på utbildningen endast kan uppnås om storleken på dagisgruppen är ST.

även mindre grupper krävs för små barn och för barn med särskilda behov. För de yngsta barnen är det utvecklingen av identitet och språkutveckling som har varit så viktig de senaste åren att det blir mest skada. För många barn i behov av särskilt stöd behöver de ofta en diagnos för att få hjälp och stöd. I en mindre grupp kan det aldrig ha varit nödvändigt att diagnostisera dessa barn.

Både barn i behov av särskilt stöd och de yngsta barnen ska ingå i en mindre grupp där vuxna kan vara en del och uppmuntra till kommunikation, lek och samlevnad. Författaren till rapporten: Major Aspland Karlsson, doktor i barnlitteratur och universitetslektor i pedagogik, Gunny Kerrby och Ingrid Pramling Samuelsson, båda professorer i pedagogik. Således säkerställer den minskade gruppstorleken bättre känslomässig utveckling, högre utbildningskvalitet och gör det också möjligt för förskoleinstitutioner att användas som ett verktyg för att förebygga psykisk sjukdom hos barn.

Det övergripande resultatet av små grupper av barn kommer att innebära betydande socioekonomiska fördelar. Behovet av riktlinjer brukade vara de normer som reglerade de strukturella förhållandena i barnomsorgen. De uppfattades som hårda och avlägsna. Uppdraget innehåller svårigheter för förskollärare att bestämma sitt uppdrag just på grund av lojalitet inte bara med barn utan också med kollegor och föräldrar.

Men också beroende på fler och fler uppgifter. Detta gör det svårt för många att släppa tankar om arbete även på fritiden. Förskollärare talar också om en känsla av brist på kontroll.

För nyanställda inom funktionshinderomsorgen.

Många gånger när de kommer till jobbet på morgonen kan de inte följa sin planering eftersom det inte finns någon personal. Istället tvingas de till spontana beslut. - De kommer ofta tillbaka i våra intervjuer för att känna sig otillräckliga, säger Ingerd Tallberg Broman. Bristen på återhämtning är också ett problem.

Många vittnar om att uppgifter bara ersätter varandra utan förmåga att sluta. Om något händer bör personalen gå in och vara till hands. - Man är ständigt i beredskap, så det finns inte tillräckligt med återhämtning, det är både psykiskt och fysiskt, säger Sven Persson.