Isländska författare deckare

Sommaren blir sällan riktigt varm, men medeltemperaturen är 11 grader. Vintrarna är å andra sidan milda tack vare Golfströmmen, och under de kallaste månaderna januari och februari är medeltemperaturen 0 grader. Men som redan nämnts kan plötsliga och solida snöstormar slå, liksom nätter av magiska norrsken. När han storm blir skoningslös. Vindarna som nämns i början av kapitlet är viktiga för berättelserna i Indridazons kriminalromaner, de påverkar de flesta människor, och de biter på kinderna och kommer under sina kläder direkt i benmärgen.

Polarvinden beskrivs som en hård och hämndlysten antagonist. Detta kan förmodligen spåras tillbaka till Erlendurs uppväxt, där han förblev på många sätt. En storstad som alltid är upplyst är den absoluta motsatsen till ett landsbygdsområde där tystnad och mörker kan råda. Erlendur gillar att vandra i denna tystnad. Han lämnar regelbundet Reykjavik och går längs fjordarna, över morerna och i bergen.

Han ligger på ryggen och tittar på stjärnorna. Även om promenader på Island kan vara farliga, är Erlendur inte lockad att utmana vädret och naturen.

Arnaldur Indriðason född 28 januari i Reykjavik, är en isländsk författare och journalist.

Det faktum att han ständigt återvänder till den plats där hans bror försvann kan vara en läsare för att koppla sina skuldkänslor för överlevnad, men mycket sällan känner han sig själv för dem. Han gör också andra, mer ofarliga utflykter. Tillsammans med sin dotter tillbringar han hela dagen med att köra och titta på sjöarna. Således är Erlendur också turist i sitt eget land: han drivs av både nyfikenhet och något mer vagt, mörkt.

Författaren har skapat en mycket stark koppling mellan hans huvudperson och den geografiska platsen, och i romanen lär läsaren båda. Ume: s universitet, Indridason links, A. Helleud, över.

Läs i Bokus Reader för iOS och Android.

Hannah i feministiska överväganden på Island. Motiv från V-Xvistfjordarna, som är av stor betydelse i en av Ragnar Jonassons böcker. Bilden är från Unsplash. Nu kommer jag med en liten scout, med betoning på den lilla. Jag har nyligen läst en hel del Isländska däck.

Island är månadens tema i kaffe - och kulturvärlden, och därför hittade jag en ny bekantskap med Ragnar Jonasson, som har varit med mig i nästan ett år och skriver däck. Arnaldur Indridason är en annan lite äldre manlig författare som har funnits på den svenska marknaden under lång tid. Hur som helst är både Ragnar och Arnaldur i alla fall i förhållande till Arnaldur av många feministiska och kvinnors historiska teman.

Jag undrar om detta är resultatet vi ser från män från ett land som alltid har varit i framkant när det gäller jämlikhet och feminism. Den redan gamle Nobelpristagaren Halld XXR Laxness hade liknande teman i sin kanske mest kända bok Salka Valka, som annars läses av personer i en av Ragnar Jonassons böcker. Rangar Jonassons serie om Haldepolisen, som bekämpar patriarkatet i varje bok, lyckas, ganska realistiskt, inte särskilt bra.

Böckerna utspelar sig i förfluten tid, och Hulda, som vi möter i den första boken, som är i nuet, är delvis trasig, men också en stolt kvinna och polisen. Hon vet att hon borde ha gjort mer, men hon vet också att männen höll ihop igen och därför inte gav henne de kampanjer hon tjänade så bra.