Brott mot tystnadsplikten som



  • brott mot tystnadsplikten som

  • Det faktum att kärandens namn ändå nämns i den del av beslutet som inte var konfidentiellt, mot denna bakgrund, som ett djupt beklagligt men oavsiktligt misstag. Det faktum att kärandens namn nämndes i den offentliga delen av beslutet, även om tingsrätten ansåg att informationen var skyddad, bör enligt min bedömning betraktas som ett fel eller försummelse, som nämns i 3 kap.

    Grovt brott mot tystnadsplikt

    Därför bör ersättning betalas för sådana förlorade inkomster och arbetskostnader som är förknippade med den nuvarande namngivningen. Tingsrätten kan inte besluta om detta material med beloppet av beloppen eller, om det var ett brott, övervägt i fallet med tingsrätten eller publiceringen av titeln, vilket ledde till förlust av inkomst och resultat. I den mån dessa kostnader uppstod på grund av att A.

    Men med tanke på den utsatta situationen hon befann sig i är det lätt att förstå att hon kände sig tvungen att delta i intervjun just för att hennes namn blev känt. Av juridiska skäl krävs det emellertid inte att gärningsmannen hålls ansvarig för brottet, och det spelar ingen roll att sökanden inte kan dömas till straffrättsliga påföljder på grund av sin ålder, sinnets natur eller på grund av det brott som tilldelats fältet, detta löser endast om skadan var tillfogad av en viss typ av brottslig handling.

    Den ifyllda lagen måste vara obehörig och gärningsmannen måste vara personligt ansvarig, se vidare stöd. Detta är bland annat uppenbart.

    Anmäla brott mot tystnadsplikt

    Den avgörande faktorn för denna fråga verkar vara huruvida handlingsstandarden, vars överträdelse utgör ett sådant brott, har en persons personliga integritet som skyddsobjekt. I själva beslutet var vårdslöshet konfidentiell information som ingår i den offentliga delen av beslutet. Ett sådant förfarande kan innefatta underhållsfel i enlighet med kapitel 20. Eftersom det uppenbarligen inte var fråga om missbruk av ställning, i enlighet med vad som anges i ovanstående lagstiftningsarbete, kan ett eventuellt misstag i det här fallet inte i detta fall ha rätt till brott mot ersättning.

    Men om handeln anses vara ett brott mot sekretesskyldigheten är det uppenbarligen en fråga om att bryta mot sekretessregeln, som tillhandahölls för att skydda personens intressen och ersättning för överträdelsen kan övervägas. I förevarande fall avsåg domstolens ordförande uppenbarligen att ge permanent skydd för käranden, vilket bland annat. Som framgår av beskrivningen av händelserna i Joes beslut i Fallen samarbetade också flera olyckliga omständigheter och ledde till ett fel i den offentliga delen av beslutet.

    Mot denna bakgrund kan det enligt min mening inte handla om något annat än mindre brott, vilket därför inte borde leda till ansvar. Det kan också noteras att Justitieombudsmannen inte såg någon anledning att vidta några åtgärder mot ordföranden i detta fall. Dessutom bör det betraktas som något tveksamt om ett försumlighetsbrott, som anses vara mindre och inte medför ansvar, kan medföra rätt till ersättning för överträdelsen.

    I ett liknande fall beviljade JK emellertid i ett beslut daterat den 24 mars personen ersättning för överträdelsen. Samma ståndpunkt antogs i DNR: s beslut den 24 januari och 28 April. Följaktligen finns det ingen anledning att göra en annan bedömning i det här fallet. Det kan också betonas att namngivning verkar vara oförenligt med skyddet av konfidentialitet, vilket följer av artikel 8 i Europakonventionen.

    Tingsrätten bör inte bestämma ersättningsbeloppet för överträdelsen. I jämförelse med ersättningen för överträdelsen som utfärdades i enlighet med ovannämnda JK-beslut [borde faktiskt vara; Ändå kan kanslerens tillägg] betonas att sökanden i förevarande fall verkligen inte utsattes för någon fysisk fara genom namngivning, men att överträdelsen som hon redan har utsatts för, utsätts för ett allvarligt brott, måste stärkas avsevärt genom att kränka hennes legitima rätt till anonymitet.

    Inledningsvis noterar jag att informationen om A. Även om denna publikation ägde rum felaktigt, fann jag att förlusten baserad på domstolens sida inträffade från domstol I. Dessa ersättningsposter kan själva kompenseras inom ramen för skadan, se Kapitel 5. Undersökningen i detta fall ger emellertid inte tillräcklig grund för att dra slutsatsen att A. I inte kan göra anspråk i dessa delar.

    När det gäller A. Den viktigaste förutsättningen för att hon ska få en sådan ersättning är att hon tack vare tingsrättens åtgärder för att publicera sitt namn utsattes för brott av det slag som nämns i kapitel 2. Brottet som domaren, som var ordförande i detta ärende, kunde vara skyldig att publicera i A. s beslut samt det faktum att tingsrättens lag enligt hans mening betraktas som ett samtal och därför inte kommer att orsaka ansvar.

    Enligt min mening innehåller publikationen inget brott. Och baserat på det faktum att publikationen inte innehöll några brott, fann jag att det inte finns någon förutsättning för att ge någon ersättning för överträdelsen i enlighet med kapitel 3. Och ur någon annan synvinkel finns det ingen anledning att fatta beslut om ersättning för brott mot Europakonventionen om en sådan överträdelse existerar i sig.

    Så jag tycker att A. slutligen kan jag nämna följande. Dessa kan vara anställda som inte får informera sina kunder, men också företag med sekretessbelagd information. De vanliga positionerna där konfidentialitet krävs är läkare, sjuksköterskor, lärare, poliser, präster, advokater, socioekonomiska och psykologer. Hur strikt tystnadsplikten är beror på olika yrken.

    I Sverige har präster några av de allvarligaste sekretessskyldigheterna, telefonväxlar [1], och skatterevisorer har en relativt strikt sekretessskyldighet, men kan till exempel vara nödvändiga för att vittna i domstol. Ett antal andra yrken som är sekretessbelagda måste kontakta polisen om det visar sig att brott har begåtts, vilket kan leda till två års fängelse eller mer. Tystnadsplikt för präster och diakoner i Sverige [redigera wiki text från Redigera] i Sverige har en särskild rättslig tystnadsplikt, ofta kallad "absolut tystnadsplikt", enligt vilken en präst inte får lämna ut något som uppstått som det har uppstått, vad som har uppstått.

    Vid erkännande eller individuell självbedömning, eller till och med nämna att ett sådant samtal har inträffat. Prästen kan inte informera någon kropp eller berätta för någon annan vad som uppstod under ett sådant samtal. En präst kan inte kallas som vittne i domstol om saker som har uppstått i erkännande och individuell självkänsla. Det är förbjudet att avslöja information i skriftliga dokument som uppstod under erkännandet eller individuell självbedömning.

    Ingen kontroll kan göras om sådan information kan leda till skada eller till en person. Innehållet i erkännande och individuell självkänsla befrias från kommunikationsfriheten. Uppgifter som uppkommit under erkännandet eller den enskilda självbedömningen kan inte lämnas ut för granskning av tillsynsmyndigheterna.