Lagen om försäkringsavtal är bred och gäller för alla försäkringsavtal, om inte annat föreskrivs i särskilda lagar. Konsumentförsäkringslagen är en sådan särskild lag som bör gälla för avtal mellan företag och konsumenter om ett begränsat antal noterade försäkringar, som främst gäller egendomsskador.
Den andra huvudförsäkringskategorin, personförsäkring, följer inte lagens regler utan återgår till den mer allmänna lagen om försäkringsavtalet, även om kunderna vanligtvis är konsumenter. Skillnaden i innehåll mellan lagarna är stor. Man kan beskriva situationen som om lagen om försäkringsavtal syftar till att reglera en särskild typ av avtal mellan två parter som förtjänar lika behandling, medan lagen om Konsumentförsäkring gynnar konsumenten, som ges mer utrymme för vårdslöshet och misslyckanden utan efterföljande sanktioner kommer den rättsliga situationen att beskrivas mer detaljerat nedan när man presenterar regeringens proposition, när kritik presenteras och när specifika räknare från centralpartiet registreras.
Studien slutfördes bland annat. I år fastställde justitieministeriet en promemoria som det nuvarande reformförslaget bygger på. Det faktum att kollektivförsäkring, både i form av gruppförsäkring i allmänhet och försäkring baserad på kollektivavtal, vanligtvis regleras i lagstiftningen är nyheter. Avdelningen för individuell livförsäkring har en konsumentdel, och några som gäller för andra aktörer på marknaden, vilket återspeglar den nuvarande ordern med en särskild lag för konsumenter.
I princip gäller samma regler i kontakt med handlare, "om det inte kan antas att kunden saknar information." Kapitel 8. En mer betydande förändring är att om försäkringsbolaget inte "specifikt betonar" vissa villkor i det noterade avtalet, kan företaget inte ringas av företaget medan försäkringen är i kraft. Denna civilrätt kan dock endast överväga konsumenter.
Annars, som idag, kan försäkringsbolaget, vid informationsbrister för både konsumenter och företagare, påverkas av statliga sanktioner i enlighet med Marknadsföringslagen, skillnaden i den nuvarande situationen är att regeringen vill förlänga denna så underlättade skyldighet gäller alla konsumentförsäkringar, dvs även personförsäkring 11 kap. Som tidigare nämnts är personförsäkringar idag betydligt mindre reglerade än de som orsakar egendomsskador, vilket regeringen nu vill ändra genom en ny lag.
Rätten till försäkring måste lämnas till domstolen av en person inom sex månader efter ett negativt meddelande från försäkringsbolaget. Kapitel 7. Tidsfristen har förlängts i förhållande till idag, när du bara har en månad till ditt förfogande. Det kan vara värt att tillägga att premiebeloppet inte regleras varken i dagens lagstiftning eller i regeringens förslag, vilket innebär att ett försäkringsbolag kan sätta premien mycket högt för högriskpersoner.
Näringsidkaren ger ingen rätt till försäkring, varken idag eller på kontot. Försäkringsbolaget har rätt att kräva vissa säkerhetsåtgärder från kunden, och i denna del är skillnaderna obetydliga jämfört med dagens regler. Det som är nytt med idag är att skillnaderna är ännu större mellan dessa gruppers rättigheter och skyldigheter på marknaden, eftersom reformerna främst var bland konsumentreglerna.
Efter en del övervägande godkände Lagrådet den nya lagen med det valda arrangemanget, men detta överensstämmer med viss kritik av lagens stora volym och de många upprepningarna. En teknik som avstår från Allmänna bestämmelser för all försäkring och omtolkning av samma regler i relevant försäkringslag svarar mot invändningar i Lagrådets yttranden, vilket är fullt motiverat.
Kapitlet om företagsförsäkring inom skadeområdet å andra sidan hänvisar i slutändan till många och många bestämmelser i lagen. Således är upprepningen av reglerna inte konsekvent, vilket skapar ännu mer förvirring. Om regeringen nu försöker kombinera de två befintliga lagarna är det anmärkningsvärt att den inte försöker integrera konsument-och affärsregler.
Syftet med nya, omfattande lagar är oftast att förenkla och sammanfläta regelverk, och man kan undra varför regeringen nu inför en ny lag-med allt vad det innebär kostnader och fortbildning för samhällsämnena - utan att förenkling eller integration syns. Tvärtom ökar skillnaderna mellan reglerna för konsumenter och handlare. Dessutom kan det ifrågasättas om en helt ny avdelning verkligen behövs om kollektiv försäkring verkligen är nödvändig.
Bara det faktum att en viss sed börjar göra stor skillnad på marknaden betyder inte att ny lagstiftning krävs. Orsakade bristen på särskilda regler för kollektivförsäkring några allvarliga problem? Kontot är tyst.Bristen på lagregler framställs i sig som ett bekymmer, men i detta avseende är svensk avtalsrätt full av" luckor " som avtalsparter har kunnat fylla i sina egna avtalsvillkor, och det kommer att vara en svensk rättstradition att civilrätten kommer att styras av lagar i minsta detalj.
Faktum är att lagstiftaren borde bära bördan att bevisa att nya lagstiftningsregler är nödvändiga, så lagförslaget borde ha åtföljts av en ordentlig behovsanalys. Faktum är att skillnaderna mellan de två gruppernas rättigheter ökar eftersom konsumenterna i erbjudandet skyddas av nya obligatoriska regler för personlig försäkring. Sedan sjuttiotalet har Riksdagen fastställt ett antal konsumentskyddslagar inom civilrätten som inte är tillämpliga på näringsidkare.
Det är dock dags att ifrågasätta denna uppdelning, med tanke på ett litet företags ställning och det positiva att fler anställda agerar som egna företagare.
Det försäkrings-eller försäkringsbelopp som uppkommer till förvärvaren, pantsättaren eller mottagaren till följd av en oåterkallelig upplösning kan inte användas för försäkringstagarens skuld efter det att överskottsavyttringen har mottagits av försäkringsbolaget. Om förfarandet avser ett försäkringsbrev som ägaren måste lämna in för att få försäkringsersättning, är ordern giltig mot 3 fordringsägare till försäkringstagaren när förmånen från vars förmån försäkringsbrevet kan få i hans besittning.
Det försäkrings-eller försäkringsbelopp som uppkommer till förmånstagaren kan aldrig upptäckas för försäkringstagarens skulder om ansökan lämnas in mer än tre år efter dagen för förmånstagarens rätt. Begränsning av rätten till försäkring omfattas av 5 kap. Den som vill få försäkringsersättning eller annat försäkringsskydd måste göra anspråk inom tio år från den dag då det förhållande som enligt försäkringsavtalet berättigar till sådant skydd.
Om en person som vill ha försäkringsskydd har lämnat in en fordran till ett försäkringsbolag inom den tid som anges i första stycket, är tidsfristen för att lämna in en fordran alltid minst sex månader från det att företaget uppgav att det hade tagit en slutlig ståndpunkt om fordran. När en indrivning sker mellan försäkringsbolag är tidsfristen för att lämna in en fordran alltid minst ett år från den betalning som grundar indrivningen.
Om åtgärden inte lämnas in i enlighet med detta avsnitt förloras rätten till försäkringsskydd. I förhållandet mellan försäkringsbolag kan andra begränsningar överenskommas än vad som följer av detta avsnitt. När ett gruppavtal om frivillig gruppskadeförsäkring har ingåtts beaktas försäkringsbolagets ansvarstid från det ögonblick som anges i gruppavtalet.
Ansvaret omfattar alla medlemmar i gruppen som då uppfyller anslutningskraven enligt avtalet och som gick med i försäkringen, och de som var associerade med gruppmedlemmen. Om en medlem i gruppen ansluter sig senare beaktas ansvaret från dagen efter anslutningen, om inte annat anges i gruppavtalet. En anslutning enligt första stycket beaktas när en deltagare gör en anmälan till försäkringsbolaget eller till någon som tar emot anmälningar för dess räkning.
Om deltagaren ansluter sig utan att avvisa försäkringen anses det att anslutningen kommer att slutföras när reduktionstiden löper ut. Om det inte fanns någon annan tid för obligatorisk gruppförsäkring, försäkringsbolagets ansvarstid mot medlemmarna från dagen efter undertecknandet av gruppavtalet eller, om någon går in i gruppen senare, från dagen efter inträde. Under försäkringsperioden och i samband med förlängning av försäkring måste försäkringsbolaget rimligen informera om sådana villkor om sådana försäkringsvillkor, eftersom det är viktigt för dem att veta.