Jan stolpe platon

Men Lindström försökte knyta ihop allt så att det skulle bli en bäck. Uppenbarligen Strider detta mot författarens avsikter. Precis vad det är, det kommer att finnas en tredje översättare som tycker att det är uppenbart att min text gjordes vid en tidpunkt då du tittade på Camus på ett visst sätt. Hans föräldrar hette Elisabeth och Birger Stolpe, apotekare och journalist, och båda blev mycket intresserade av litteratur.

Jan hade dock inget förhållande till sin mest kända släkting. Min pappa och han var inte i kontanter och slösade inte bort tid. Jag träffade honom bara en eller två gånger under hans livstid, så det fanns ingen större inverkan av hans riktning. Men självklart har jag läst hans böcker.

Jan Gunnar Stolpe, född 21 januari i Stockholm, är en svensk översättare och litteraturkritiker.

Under Jan uppväxt bytte hans far ofta jobb, och familjen var tvungen att vänja sig vid att bo i flyttlådor. Skollinjen har blivit lång, och Jan Stolpe minns sig själv som ett ganska ensamt barn. När miljön ständigt förändrades var böcker och läsning vad den bestod av. När han var sju år flyttade familjen till Danmark och bodde där i fyra år. Han gick i en dansk skola och lärde sig danska.

Jag fann att det finns flera översättare som har så tidig erfarenhet av tvåspråkighet i sina liv. Klassiska språk var också ständigt närvarande i huset. Papa Birger läste grekiska i skolan och var mycket intresserad av grekisk mytologi och Homeros. Hänvisningarna till antiken tillhörde familjen Stolpe. Det faktum att Jan älskar idag, har dragit tillbaka, förslaget om antikens avgång i skolplanen är knappast förvånande.

Ren galenskap, läser en hård dom, men han avbryter och ser sedan betydande ut. Det fanns en del utbildning om klassiska språk, och de har länge haft konservativa förespråkare. När jag började läsa Latin och grekiska på Göteborgs universitet tyckte jag att miljön där var väldigt upptagen. På sätt och vis har de klassiska språken drivits tillbaka lite på egen hand, kan man tro.

Samtidigt är det enligt honom extremt viktigt att kunskapen om antiken och klassiska språk lever vidare. Det bör alltid finnas människor som kan läsa originaltexterna och tolka dem. Det enkla svaret är att vi står på antikens axlar. Mycket av vårt samhälle bygger på gamla traditioner av tankar som vi behöver veta och analysera. Hur kan vi annars navigera i existensen? Jan slukade allt, men framför allt modernister som Ezra Pound och T.

Eliot och franska klassiker. Under lång tid var planen att bli en litterär kritiker. Men innan Jan började studera litteraturhistoria på universitetet ville han först fördjupa sig i det som lägger grunden för att förstå litteratur: språk. På gymnasiet läste han Latin och grekiska, och nu har han börjat fördjupa sina studier i grekiska. Så kom han in i vad som kommer att bli hans första publicerade översättning, om Aristoteles poetiska konst.

Men Aristoteles prosa är vansinnigt svår för en nybörjare, han skriver så fruktansvärt förvirrande. För att få hela sidan korrekt gjorde jag översättningen, bara för att ta reda på själv vad det egentligen var och hur det gjordes. Till slut var översättningen färdig, och Jan Stolpe erbjöd den till utgivaren av boken. På förlaget sa de att du kanske skulle överväga att publicera, men då måste texten studeras av en professionell först.

Det verkade som om Jan Stolpes lärare i grekiska, Ingemar D, var en internationellt känd forskare av Aristoteles. Som nybörjare var han, men Yang vågade inte prata om sitt ambitiösa projekt. Men sedan tog han det i steg och gick igenom mitt manuskript, föreslog några förbättringar och uppmuntrade mig sedan mycket. Fortfarande modig nog att gå in på Aristoteles som den första översättningen?

Jag gjorde exakt samma sak tidigare, när jag var i Frankrike, och försökte läsa Proust. Det är väldigt svårt, tänkte jag, och för skojs skull försökte jag reproducera en så lång mening, bara för att se hur det fungerar. Är förståelsen av texten fortfarande en stark drivkraft i översättningen? När du överför ett jobb kommer du in i det, och du lägger mycket i livet.

Samtidigt är du en läsare, precis som andra. Översättning handlar om att forma din egen läsning genom att berätta vad du har sett. Efter Aristoteles översatte Jan Stolpe inte från grekiska på många år. Han har arbetat som kritiker, som redaktör för bland annat BLM och Parish, och som översättare. Till slut kom han till slutsatsen att den senare passade honom bäst. Men när jag vill prata om hans nästa stora grekiska tänkare, protesterar han.

Montaigne och tonen som den franska Renässansförfattaren Michel de Montaigne skapade med sin mest kända uppsats, som en form av litteratur, och är av stor betydelse för många efterföljande författare. När Jan Stolpe, på uppdrag av utgivaren av boken Atlantis, tog över Montaigne, fanns det ingen fullständig översättning på svenska.Arbetet fortsatte i många år och ledde till tre tjocka grupper: essäer 1, 2 och 3.

Jag såg detta som en stor vändpunkt för mig själv. Det släppte mitt eget språk. Men översättningar består inte av anteckningar, utan av toner och meningar. Endast tone blev nyckeln till Montaine. Den som läser "verk" av Molaire eller Racine, Voltaire, Diderot eller Rousseau borde inte ha några allvarliga problem att förstå vad som finns där, åtminstone inte uteslutande språkligt.

Alla deras verk är godkända i tal eller efter att franska har reglerats, och har blivit vad vi idag kallar modern franska. Innan det fanns inga fasta regler för skrivning, och författare skrev på helt olika sätt, vilket innebär att Montaigne, som bodde i tal, är ganska svårt att läsa för en modern fransman. Å ena sidan använder han ord som är mycket vanliga i modern franska, men betyder inte samma sak som de gjorde då.

Där kan du falla i tusen fällor. Det här är delvis en gammal text, men jag behövde ett modernare språk, som texten skulle ha låtit när Montaigne skrev den. Jag försökte experimentera med olika toner och stilar och så småningom trodde jag att jag hade hittat en något svag modern ton som passar bra. Tycker du att det verkar modernt? Han säger att Montana också växte upp med Latin som ett av sina språk.

Ett viktigt val i arbetet med Essayer var att behandla alla tusentals citat som författaren själv säger på Latin utan översättningar eller hänvisningar till källor. Jag bestämde mig för att alla citat kommer att översättas till Svenska när man kör texten med latinska citat som anteckningar. Så det tittar inte på Montaigne. Det var så uppenbart för honom att alla kunde läsa Latin, så jag försökte återge texten att han måste ha läst den.

I Sverige har översättningarna fått mycket uppmärksamhet och många läsare. Att arbeta med Essayer beskriver Jan Stolpe som ett avgörande ögonblick i hans översättningskurs. Men även när han gjorde den sista delen kände han att han kunde göra bättre. Enligt sitt eget uttalande älskade han den här tonen lite, som han hittade och överflödde den.

Det tog tre år. Han gjorde allt arbete, från början till slut. Den överdrivna tonen dämpades, språket påpekades och han passade också på att rätta till ett antal misstag han hade gjort. Det var en fantastisk chans att göra om din egen översättning. Ja, författaren som Montaigne gillade Jan Stolpe att komma tillbaka.

Andra som han blir trött på innan boken är över. Han vill inte nämna några exempel, även om de flesta av hans översättningar nu inte gäller levande författare. Det var när jag var sjuk en dag och jobbade. Dessutom är det också en laginsats, lika många har varit med som granskare av olika delar. I synnerhet noteras att de mest befriade Platonforskarna i norra regionen, Holger Tezleff i Helsingfors, var inblandade i arbetet.

Platons filosofi bör inte beaktas här, men frågan gäller om den grekiska texten i hans verk fick en bra svensk språkdräkt. Det stämmer, det är tillräckligt tydligt. Detta är en erfaren grek som arresterade det grekiska originalet. Detta är åtminstone för det mesta inte särskilt svårt, och det är förmodligen en förklaring till flera av Platons dialoger, mestadels Critos, så länge som möjligt i skolorna.

Men det finns många fallgropar, och det är viktigt att läsa filosofins historia väl både före och efter Platon för att hitta rätt ord. Det märktes att inlägget ändrade ordet idea till formation, vilket kan betraktas som en förbättring. Hur låter Sokrates i Stolpe? Att Sokrates Stolpe inte kan beskrivas på samma sätt beror främst på att ingen svensk filosof dominerar scenen nu på ett sätt som kunde ha gjorts för nästan hundra år sedan.

Stadig och levande prosa är en pelare för den närmaste tanken på tidningarnas Kulturella sidor, för att inte tala om att meningar ibland kan vara mycket längre. På ett ställe i början av den nionde boken i staten är det vettigt att det finns femton rader på svenska! I en anteckning hävdar översättaren att Grekiska har ord, varav 31 är verbformer.

Ännu mer slående exempel finns i kyrkans fäder. Även om de flesta texter kallas dialoger, dialoger, är dialogens steg inte alltid så märkbart. Sokrates tar omedelbart initiativet, och samtalspartnern får ofta begränsa sig till kort och överens. Det finns undantag från detta, för det mesta förbjuder gäster. Här testades översättarens fantasi.

I denna trend ställer Jan Stolpe beslutsamt in sig med sin översättning av Platons samlade skrifter.

På flera sidor i Gorgias har jag noterat följande exempel på positiva åsikter: Ja, självklart borde det naturligtvis vara, bara nej, inte alls, ja, jag tror, ja, jag tror, bara, bara, släpp; Översättaren väger inte för uttrycksfulla, vardagliga uttryck. De uppstår vanligtvis när något måste avvisas. Exempel: Snicks Talk, Pyttsan.Lindskogs svar gör att vi kan höra den äldre Herrn noga sammanfatta konsekvenserna av gårdagens middag på Stadt.

på Stolpe hör vi några elever prata om Folkpartiet de var med i. Först vid någon tidpunkt faller ÖVERSÄTTAREN I nåd. Slutligen är det värdefullt att den sista boken innehåller ett register över alla namn i Platon. Endast ett fåtal mycket frekventa sådana, såsom Aten, Sokrates och Zeus, utelämnas. Här kan du också se alla avsnitt i Homer som citeras och var i texterna.

Här kan du också se att Hellas största poäng, Sapfo, nämns bara en gång och i förbigående i Faidros. Polpes översättning är huvudjobbet. Dessa förolämpade ord var sällan lika adekvata som i detta fall. På svenska har vi fått en utmärkt version av en av grundvalarna för hela ideernas historia, skapad med omsorg och kontakt med både filologisk och filosofisk expertis. Låt det användas nu också!

Slutlig reflektion: när recensenten läste grekiska i gymnasiet ingick dialogen i våra pennor. I våra teologiska studier fortsatte vi med de flesta Gorgias, åtminstone i Lund. Den som läser något betyg i grekiska vid Humanistiska fakulteten - inte så ovanligt för teologer tidigare - har också läst Sokrates försvar.