Detta är ett mycket svårt ämne, tror många. Det är mycket svårt för många människor att avslöja sig eftersom du skäms så över att ha upplevt ensamhet. Du kanske aldrig har sagt det till en annan person. Kanske sa du inte ens det till dig själv och vågade tänka på det eftersom det gör så ont. Till exempel om du hade problem i skolan och du kände att du var utesluten och inte fick vänner eller blev mobbad och liknande.
Det finns inget du är stolt över. Detta är något som gör ont på flera sätt. När jag genomförde dessa tentor, rapporterade intervjuer som psykologer och läkare, beskrev de att de var mycket obekväma att fråga patienter om känslor av ensamhet och frågor om förmodat socialt stöd. Eftersom du inte vill orsaka skam och obehag. Det kommer att finnas obehag för både den som frågar och den som svarar på frågan.
Om du inte har en fråga, och du definitivt inte kommer att ställa den själv, till exempel en läkare eller en psykolog, finns det risk för non-stop och tystnad. Det är därför jag tror att vi alla behöver få kunskap om hur viktigt detta är. Till en person som känner sig dålig, vare sig mentalt eller fysiskt, behöver du komma ihåg och fråga vad om sociala brunnar? Vilken typ av nätverk har du och hur upplever du dina sociala relationer?
Är du nöjd med dem eller saknar du till exempel ett djupare förhållande? Det är också viktigt, när vi pratar om hälsokonsekvenserna, att det är långvarig ensamhet som är destruktiv för hälsan. Alla kan verkligen uppleva ensamhet någon gång i sitt liv, och för vissa kan det vara mycket kort, eller det kommer och går. Men det har varit så länge, det är väldigt skadligt, och det kan också leda till en ond cirkel av negativa tankar och mer isolering.
Jag kommer att gå in på detta i framtiden. Ja, Vi har det här fotot här. Detta är en modell som utvecklades av forskaren John Casciuto, och den beskriver den vanligtvis onda cirkeln som kan hända när du oavsiktligt oavsiktligt är ensam. Om du tar en stor ring som talar om en social miljö där du känner att du vill ha en gemenskap med andra människor. Du kan leta efter sociala kontakter och relationer i olika sammanhang, men du känner att det inte går så bra.
Du känner dig överväldigad. Du får inte riktigt den kontakt du vill ha med andra människor, den du vill ha. Det betyder att du känner dig mer eller mindre ensam och socialt isolerad. Du har fortfarande motivationen att förena. Men problemet är att du redan har fått ökad vaksamhet för sociala hot, det vill säga du är väldigt, mycket uppmärksam på andras bedömningar och att de ska säga negativa saker eller att de ska visa på olika sätt att de inte vill vara med.
För detta har du upplevt tidigare, och hjärnan är väldigt rädd för att bekräfta det. Då fungerar hjärnan så att vi får ökad vaksamhet för det. Ju mer du söker efter det, desto större är chansen att du också ser det, och sedan kommer du till en cirkel där den bekräftar och uppmärksamt. De negativa fördomar som du har, och tankar om dig själv och deras interaktion med andra, de är mer eller mindre.
Så du får det bekräftat och sedan går den onda cirkeln. Detta är mycket vanligt. Då går inte alla så långt. Vissa kan komma ur det ganska snabbt, medan andra har funnits länge och inte kan komma ur detta negativa mönster på egen hand. När man talar om ensamhet är det viktigt att skilja mellan olika typer av ensamhet. Det finns olika termer, det finns olika typer av ensamhet.
Vanligtvis när vi pratar om ensamhet i forskning, som jag, pratar du alltid om ofrivillig ensamhet. Det här är en person som är förknippad med hälsokonsekvenser, som jag redan har sagt. Medan självvald ensamhet är en helt annan sak. Tvärtom kan det vara något som är bra för din hälsa. Till exempel, om du känner att du behöver ta en paus från det sociala sammanhanget och stimulansen.
Men i ofrivillig ensamhet finns det också olika alternativ, och vi har till exempel existentiell ensamhet. Vi pratar om en man som har upplevt livet på egen hand. Detta är något som kan stärkas och uppstå i kriser, till exempel när du är allvarligt sjuk eller har en livshotande sjukdom, när du är nära döden eller släktingar som dör eller har blivit sjuka.
Det är ensamhet, det är svårt att helt dela med andra människor. Naturligtvis kan det fixas med vänner, men du kan fortfarande ha den känslan i dig själv.
Det kan vara svårt att dela detta. Då har vi upplevt ensamhet, som kan delas in i känslomässig ensamhet och social ensamhet. Emotionell ensamhet, det handlar om att missa detta nära, intima förhållande. Det kan vara en nära vänskap. Det kan också vara en kärleksfull relation, men du har verkligen känslomässigt stöd.Social ensamhet du menar mer att du saknar nätverk, du saknar vänner som inte är nära men ändå viktiga, liksom ytliga bekanta och alla som är i ditt nätverk.
Social isolering är mer objektiv. Du kan mäta dig själv, du träffar bara andra människor fem gånger i månaden. Detta kallas social isolering. Eller du kan också säga objektiv ensamhet. Olika livssituationer kan orsaka ensamhet. Det finns många sådana livssituationer. Till exempel flyttar han till en ny stad eller ett nytt land och måste bygga ett nytt socialt nätverk där.
Det är inte alltid lätt. När du till exempel är vuxen är det inte lika lätt som när du är barn, där det finns många aktiviteter och du har en skola och det finns många sociala sammanhang. Men många vuxna tycker att det kan vara svårt att få nya vänner i vuxen ålder. Funktionshinder och sjukdomar av olika slag, både mentalt och fysiskt, kan vara försvårande omständigheter.
Att du bara inte kan komma upp till klassen så lätt. Skilsmässa är en mycket stor riskfaktor. Separation är samma sak. Att förlora din livspartner och börja ett nytt liv igen. Missbruket jag sa tidigare. Men också att bli förälder. Då förlorar du arbetets sammanhang, och det finns många nya föräldrar som känner att det här är nästan en ensam period i sina liv.
Att gå i pension, förstås. Det kan också leda till ensamhet. Då får du förlusten av många sociala kontakter som många tycker är svåra. Du kan känna när min ensamhet verkligen dök upp. Lite om närvaron i Sverige, Hur vanligt det är. I Sverige bedriver vi inte någon allmän forskning årligen eller ens regelbundet om upplevd ensamhet. Men SCB har bland annat gjort undersökningar om tillgång till en nära vän.
Den sista visade att 18 procent av männen och 10 procent av kvinnorna sa att de saknade en nära vän. Denna skillnad var den största bland de äldsta. Det är inte mycket skillnad i yngre åldersgrupper eller i medelåldern. Jag tycker att det är viktigt att notera att ensamhet inte bara påverkar äldre människor. Som jag sa, när jag berättade om andra situationer ser du att det under hela livet kan finnas livssituationer som kan leda till ensamhet.
Men av någon anledning ökar media majoriteten av ensamhet bland äldre. Studier som finns bland ungdomar och andra befolkningsgrupper visar att ungdomar har lika hög frekvens av ensamhet som personer i åldern 11 till 13 procent. Till exempel har åren nyligen börjat fråga. Folkhälsomyndigheten genomför en undersökning som heter skolbanker för barns hälsa, och majoriteten av flickorna var ungefär en procent av flickorna som sa att de ofta eller alltid kände sig ensamma.
Bland pojkarna var det cirka 8 procent. Så det var en liten skillnad mellan könen. Och det är inte heller en ny trend att ungdomar är de som ofta känner sig väldigt ensamma, men också förekommer i internationella undersökningar. Detta var en undersökning som BBC genomförde. Människor i alla åldrar frågades om de hade upplevt ensamhet, liksom under vilken period av deras liv de kände sig mest ensamma.
Då svarade de äldre respondenterna att det var i sin ungdom att de kände sig ensamma. Här har du siffrorna från denna undersökning bland skolbarn. Det är 25 till 30 procent av tjejerna och 40 till 50 procent av pojkarna som sa att de har nära vänner de stöder. Nu ska jag prata lite om olika strategier för att bryta ensamheten. Det finns en handlingsplan, förkortad för lätt. Det var samma forskare som gjorde modellen med den onda cirkeln, John Kasiopo.
Han har arbetat med ensamhet länge och har forskat mycket. Han har själv utvecklat en handlingsplan som är fristående och en guide som du kan göra själv. Det handlar om att ta små, små steg för att bryta denna onda cirkel. Jag kommer att förklara dessa steg. Det handlar om att ta små steg i taget för att ta sociala initiativ och små uppgifter. Till exempel att prata och ha en liten konversation med människor, att ge hjärnan en positiv upplevelse av att interagera med andra och bryta ner de negativa tankar som du bara tycker att det händer så mycket hela tiden.
Du bör bara ta mycket små steg åt gången och inte pressa dig själv eller ha så många förväntningar att du borde ha långa, djupa samtal med någon, utan bara några samtal. Så hjärnan kan lära sig och utsätta sig för det som är svårt, men ett litet steg i taget. En handlingsplan, det handlar om att skapa en handlingsplan för dig själv. Ett försök att lära känna mig själv och förstå vad jag gillar att göra med min tid och vilken typ av miljö Jag gillar att vara i, vilka intressen jag har intresse av.
Du bör försöka hitta en miljö där du känner dig så säker som möjligt. Om du till exempel gillar att arbeta med djur, ta hand om hundar eller katter, kanske du bör börja som volontär på en hundstativ, en hund hemma eller något liknande. Någon miljö där du känner att jag är bra, och då finns det en bättre chans att du vågar prata med människor, att du hittar människor som har gemensamma intressen.
Du kan fokusera på en aktivitet som du tycker om istället för att tänka på hur andra uppfattar en. Så fokusera på den aktivitet du gillar och tro att resten kommer, det sociala kommer om du bara hittar fred i det. Valet, det handlar om att tänka på vem du passar in med rent som person, och att det är kvaliteten på förhållandet som är viktigare än kvantiteten.
Vilken typ av människor gillar jag att vara? Jag tror att jag kan ha ett ömsesidigt utbyte? Det kan bara finnas några, men investera i dem, där du kan få en nära och djup relation med dem. Istället för att försöka prata med så många människor som möjligt och träffa så många som möjligt. Då blir det de mest ytliga kontakterna, och du känner dig obekväm, och det leder inte någonstans, och vi är för olika.
Det sista steget, förvänta dig det bästa, är att vara säker på att andra vill ha samma sak. Du bör tänka mindre på hur andra uppfattar en, för först då kan du fokusera mer på de nya människorna du möter, till exempel i samtal med andra, om du ständigt tänker på hur jag sa nu och nu tror de att de säger det och så att för mig, då uppfattas du inte som öppen, varm och nyfiken på andra.
Det är viktigt att kunna skapa relationer och träffa nya människor. Folk vill att du ska vara nyfiken och fråga om dem. Det är något som folk uppskattar för det mesta. Du kan inte vara intresserad av någon om du bara tänker, Åh, inte nu sa jag det dumt, nu var det fel. Det här är alla steg däremellan, och kom ihåg. Jag tycker att det är en bra strategi och du har kommit långt.
Det är verkligen så sant som du säger. Jag brukar prata lite om forskningen, om vad forskningen säger om vilka insatser och insatser som kan hjälpa människor mot ofrivillig ensamhet. Det finns många anledningar att bli ensam. Å ena sidan har vi alla olika situationer, som jag har berättat om, men sedan finns det individuella biologiska skäl. Att människor skiljer sig från den sociala smärta jag beskrev tidigare.
Att få ett negativt utseende och kommentarer från andra att frysas. Vi är födda med olika känsligheter för det. Vissa människor gillar att vara ganska mycket för sig själva eller ensamma, medan andra känner sig dåliga och måste ha människor runt dem och ständigt engagera sig i sociala aktiviteter. Det beror på hur ensam du känner dig. Det finns ingen intervention som passar alla.
Det beror på var du befinner dig i den onda spiralen, i många fall, om du fastnar i negativa tankar, behöver du professionell hjälp. Interventionen som har visat sig fungera är kognitiv beteendeterapi. Det är som en handlingsplan som du måste exponera dig själv och utmana dig själv i det du tycker är läskigt och svårt. För att hjärnan och kroppen ska veta att det inte är så farligt.
De ansträngningar som uppnår framgång runt om i världen, som har utvecklats mycket i Storbritannien, kallas sociala uppdrag. Det hjälper inte bara mot ensamhet utan också mot mental eller fysisk hälsa i allmänhet, vilket är svårt, vilket kan ha pågått länge och där olika faktorer finns: social, fysisk, mental, i livssituationen för den person som påverkat denna negativa hälsa.
Då visade sociala recept att han kunde hjälpa. Inte minst människor som upplever ofrivillig ensamhet. Primärvård, där du kan träffa en slags tränare. Först träffar du en läkare, och sedan hänvisar du honom till tränaren, och där har du flera samtal på en timme för tränaren att lära känna honom. Vad tycker du om i livet, Vad saknar du och vad längtar du efter, vilken typ av människor vill du träffa.
Tränaren försöker pilot och matcha en mot ett socialt sammanhang eller en aktivitet där du kan få en chans att träffa dessa människor och slutföra önskad aktivitet. För äldre har det framgångsrikt bevisats att det lär ut kunskap inom digital teknik så att du till exempel kan videomoln med vänner eller barn och barnbarn. Detta är också viktigt för personer med funktionshinder som kanske inte lämnar hemmet.
Det finns många samtalsgrupper, inte minst för anhöriga, för personer som är svårt sjuka eller har funktionsnedsättningar. De kan vara stödjande och hjälpa till mot ensamhet. Precis som föräldragrupper, för nya föräldrar. Där kan du också dela erfarenheter och få vänner och livslånga vänner. Dessa typer av grupper är viktiga. Det finns inte mycket kunskap om insatser riktade till ungdomar, där exakt fokus är att den ohämmade ensamheten är att bryta den.Men detta kan vara en del av ett annat ingripande mot depression, men det indikeras inte att interventionen är mot ofrivillig ensamhet.
Det finns inte mycket att gå. Slutsatsen är att bara tro att det alltid kommer att finnas nya chanser. Du kan alltid träffa nya människor i ett nytt sammanhang, även om du känner att det inte fungerar, bör du inte ge upp. Eftersom du alltid kan börja från början i ett nytt socialt sammanhang och träna och uppleva. Jag tror att alla kan hitta något som du kan prova i en handlingsplan, ett av stegen eller någon del av något steg.
Faktum är att det finns en chans att uppleva det bättre, att det är enklare än enkelt. Det är inte så illa som du trodde. Du kan alltid lära dig att bli bättre på att prata med andra, till exempel genom att lyssna mer på det du möter och ställa frågor och sedan flytta fokus från dig själv till den du möter. Vi kommer att undersöka orsakerna till ofrivillig ensamhet. Jag nämnde detta, men det kan vara så på olika nivåer i samhället.
Jag tror att den här bilden hoppade fel, så det kan vara en upprepning. Men på individnivå har vi en personlighet och en sjukdom. En tidigare barndomsupplevelse som du avvisades och frystes. Vi har faktorer på relationell nivå, och vi pratar om nära relationer i barndomen och kontakter med föräldrar, som har stor inverkan på förmågan att skapa och upprätthålla nära relationer under resten av livet.
Vi har också faktorer på lokalsamhället och sociala nivåer, och det är till exempel vilka normer har vi i sociala relationer? Bland ungdomar tror många att de känner sig onormala, att de inte har några vänner, eftersom de jämför sig med normen. De tror att du måste ha ett visst antal nära vänner, och annars är du konstig och konstig och värdelös. Dessa normer orsakar allvarliga problem.
Detta är vad Brice tänkte på och skrev i sina rapporter. Detta kan bero på graden av individualism och kollektivism i samhället. Hur många människor möter du i din vardag eller om du bor själv eller hur stadsplanering och infrastruktur ser ut. Om det inte finns någon bra kollektivtrafik när funktionshindrade kan lämna, blir det svårt för alla människor, det blir orättvist.
Vem kan komma till sociala aktiviteter. Du kan också tänka på hur man bygger städer som du bygger på naturliga platser som torg och parker. Till exempel i hyresföreningar, hyresgästföreningar, kan du bygga flera utrymmen som är utformade för samhället, som du kan låna och som bjuder in i samhället mellan grannar. Det beror på graden av socialt kapital, förtroende för varandra och sammanhållning.
Som redan nämnts finns det ett stort behov av att sprida kunskap om ofrivillig ensamhet och hälsa, liksom om sambandet med arbetslöshet, missbruk och brottslighet för alla yrkesgrupper som arbetar inom hälsa, medicin, Socialt arbete och vård. Jag är själv socialekonom, och jag har inte lärt mig något om detta i min sociala utbildning, om hur destruktivt det kan vara med ofrivillig ensamhet.
Även om jag i mitt arbete har träffat många som av olika skäl upplever ofrivillig ensamhet. Detta är en nackdel, och det är något som vi kan förändra till det bättre genom att undervisa och prova olika insatser och verktyg som fungerar i Sverige. Vad jag vill göra online för att bygga en kunskapsbank. Nu finns det olika projekt över hela landet där du kolla in vilka insatser som kan hjälpa människor på grund av den avslappnade ensamheten.
Det finns ingen nationell organisation eller samordning i Sverige. Vi har inte en ensamhetsminister, som du till exempel har i Storbritannien, som samordnar så att om du till exempel gör ansträngningar i Calix, gäller detta inte andra kommuner eller regioner. Så någon annan kommun borde börja med samma sak, men då missar de chansen att lära av Calix och höra att det inte fungerar, att det fungerar bra, som vi kan göra i vår kommun nu och lära av dig.
Vi hoppas att vi kommer att kunna montera detta nätverk. Vi behöver ägna mer tid åt myndigheter och nationella aktörer i Sverige och bidra till att minska tabuet att vara ensam. Det gör vi genom att lyfta det både i media och genom att lyfta det som ett hot mot folkhälsan, vilket inte har varit så mycket hittills, till exempel på Folkhälsomyndigheten eller SCB.
Nu måste du ta en paus här efter 15 sekunder, och sedan fortsätter det med frågan. Volontären är en varg-då är det dags för en fråga. Tack för en mycket intressant föreläsning. Verkligen noga kring vad ensamhet betyder, ofrivillig ensamhet och dess olika aspekter. Varför, hur och vad du kan göra. Nu kommer vi att dyka igenom frågorna. Först och främst, varför är du så involverad i frågor som rör Tvingad ensamhet?
Vad fick dig att gå in i detta? Kerstin Telander - det var för några år sedan i nyheterna om projektet i Storbritannien.Det är delvis därför jag tror att de berättade för dem att de hade en ensamhetsminister och de skapade en nationell strategi mot ensamhet. Men sedan berättade de också om ett fantastiskt projekt från staden Frome i England, där de arbetade med den sociala receptmetoden för att lotsa människor med olika typer av ohälsa för det sociala samhället.
Det visar sig vara en så bra medicin för många typer av sjukdomar och tillstånd. Oavsett om det är fysisk smärta, depression eller sociala, ekonomiska problem, visar det sig att när arbetsmetoden infördes förbättrades folkhälsan avsevärt och akutbesöken minskade med 15 procent.
Det har aldrig varit inblandat tidigare i någon region. Jag tände mycket för att de i allmänhet arbetade med ensamhet på nationell nivå, och överallt verkade det i England. Jag kunde relatera till detta eftersom jag upplevde mycket ensamhet som tonåring och det ledde till depression. Jag inser att det var så svårt och smärtsamt att säga. Jag pratade inte om det, till exempel med psykologerna jag träffade.
Eftersom jag upplevde det själv var det för smärtsamt. Jag kände mig som om jag var rädd för att bekräfta att något var fel med mig. Nu vill jag verkligen att ingen ska behöva vara i den här situationen. Jag vill att handledare, psykologer och läkare ska få den kunskap som du behöver fråga om det och hitta ett bra sätt att prata om det. För det blir så mycket lidande om du går och är tyst med honom i många år.
ULV Volunteer-ett av målen för stop-nätverket stoppas av ofrivillig ensamhet - är att höja stigmatiseringen. Kerstin Telander-Ja, det är en del av det. Och för att höja kunskapsnivån och utbilda hälso-och sjukvårdspersonal, liksom folkhälsostrateger och beslutsfattare, som vi behöver ta i denna fråga, är hotet mot folkhälsan som detta mycket allvarligare.
Jag tycker att vi ska ha en nationell strategi och att vi ska ha lokala strategier i alla regioner och kommuner precis som du är emot självmord. En volontär är en varg - men varför är detta ett sådant stigma? Eller varför är det så svårt med ofrivillig ensamhet? Varför är det så svårt att prata om det? Kerstin Telander-jag tror att det bara är för att det verkligen gör ont att känna sig utesluten.
Du känner dig bara oälskad. Att du inte är tillräckligt bra om du inte kommer nära de relationer du vill ha med andra. Du vill inte prata om det. Du behöver inte ens inse det själv. Du vill förmodligen inte tänka på den här tanken. Hur skulle du då våga prata om det med någon annan? Jag tror att det är det som gör det så svårt. Du är också rädd för andras ögon.
Du vill inte visa andra att du är ensam. För då får du ännu mer negativa tankar om dig själv. Nu ser de att jag är ensam och vad ska de tänka på mig? Att jag inte har några vänner. Du befinner dig väldigt lätt i denna negativa spiral. Wolf volontären-som kanske befinner sig ensam, beror på vad som är ännu mer. Kerstin Telander-ja, någon. Unga och gamla. Det kan också komma plötsligt. Du kanske har haft ett stort nätverk, och du hade en partner i en lång relation, och sedan blir du skild, och sedan står du plötsligt där, och ja, Hur får jag vänner nu?
Om du förlorar alla eftersom en relation slutar. Det är inte lätt. Sverige har presenterats i internationella undersökningar om personer som flyttat hit från andra länder. Att vi fick en riktig botten när det gäller hur lätt det är att få nya vänner i Sverige. Det är nästan det värsta i världen. Vi är inte så lätta att kontakta. Kanske är det ytligt, men det är inte lätt att få vänskap och lära känna varandra på riktigt.
Volok-volontär-kan du säga något om att jämföra känslan av ensamhet i Sverige jämfört med andra länder? Kerstin Telander - det finns flera internationella studier, och många tycker att det är väldigt förvånande, men Sverige visar sig vara värst. Många tycker att vi är mest ensamma i Sverige och i Norden, men så är inte fallet. Utan detta finns det mer ensamhet i Östeuropa och Sydeuropa, Grekland, till exempel Italien.
Det finns många människor som är förvånade när jag pratar om denna studie. Jag har hört att forskare betonar som möjliga förklaringar att det till exempel i Medelhavsländerna inte finns något sådant utökat välbefinnande som i Sverige, där man tas om hand när man blir äldre. Det finns en hög förväntan på familjen. Familjen visade sig vara de viktigaste sociala kontakterna i Medelhavsländerna och i Östeuropa.
Medan vi i Sverige litar på mer vänskap, är det det som uppfyller våra sociala behov. Om du förväntar dig att din familj ska vara där, om de inte är det, uppstår ensamhet. Här har vi inte samma förväntningar på nära familjeband, här måste du göra dina vänner utanför familjen. Volontär varg - när du pratar om ofrivillig ensamhet pratar du om det baserat på existentiell ensamhet, emotionell, social.
Är detta definitionen?Kerstin Telander-ja, den definition som används, den vanligaste definitionen som används i forskning är att upplevd ensamhet uppstår när det finns en obalans mellan kvantitet och kvalitet på de önskade som vi vill ha och de som vi faktiskt har. Till exempel vill du ha ett djupare, mer intimt förhållande, du har bara ett ytligt förhållande.
Eller det belopp du har är väldigt litet, du vill ha mer. Det är då du upplever ett gap där. Så det är alltid en självständig känsla som du pratar om när du pratar om ofrivillig ensamhet. Detta är inte något som kan mätas objektivt. Det finns också sådana undersökningar om du bor ensam och hur ofta du träffar dina vänner eller släktingar. Men det säger ingenting om hur du känner.
Du kan ha, objektivt, stor social interaktion, men känner dig fortfarande väldigt ensam. Volok är volontär - så vet du alltid om du är singel? Låt oss ta ett annat exempel. Sverige, enligt ett antal olika undersökningar, har den högsta andelen ensamstående i världen. Antalet enmanshushåll har passerat fyrtio procent, och det dröjer inte länge innan varannan svensk blir singel.
Dessa är internationellt astronomiska figurer; Stockholm är till exempel den ensammaste staden i världen, Göteborg är en bra tvåa. Låt oss prata om att skjuta på budbäraren. För i det ensammaste landet i världen har vi en tradition att försöka ändra språket för att dölja problem. Därför blir bara ordet tabu. Det används mindre och mindre när ensamhet blir mer och mer. Om du läser kontaktannonserna och talet kan du tydligt se att annonsörer Öppet skriver om sin ensamhet på ett sätt som ingen skulle göra idag.
Antalet tecken är dock nu större än någonsin, fullt av mjuka mysiga män, livliga tjejer och andra som ständigt annonserar, men de är naturligtvis inte ensamma. Ensamhet är alltså skamligt. Om det inte är så klart nu att han väljer sig själv, det är. Då finns det inga problem, lite framgång och självständighet, ett smaksatt singelliv - det är inte synd - tvärtom.
Det är en ofrivillig ensamhet som är skamlig och galen. Och eftersom bara ordet inte säger hur det känns med en viss frivillighet, undviker vi det bara mer och mer. För säkerhets skull. Nästan ingen är ensam i Sverige längre. Du själv. Naturligtvis är detta en undermedvetet kontrollerad betydelse av ordutveckling.